Min 4:e 240 i ordningen kom från en kompis kusin. Han hade köpt sig en nyare bil och ställde undan 240:n. I ett år stod den ute och rostade, och nu skulle den skrotas. Jag var i stort behov av en "ny" bil efter att ha krockat med 245:an, så jag fick bilen gratis mot avhämtning.
Anledningen till att han bytte bil var att motorn gick ojämt och ryckigt, men det löstes genom att byta förgasare. Alla slitdelar på motorn byttes också. Delar av avgassystemet byttes (slutljuddämparen hade blivit stulen!!!) och ett rosthål i golvet behövde lagas. Bromsarna hade rostat ihop totalt när bilen stått så länge, så oken fram och några slangar och rör fick bytas.
Efter några dagars snabbreparationer besiktigades bilen.
Sedan användes 240:n dagligen. Jag tänkte använda den som vinterbil när min 240 GL -84 blir färdig. Så jag kostade på delar och mycket jobb för att förbättra bilen:
* Den slitna bruna inredningen byttes ut. Jag tog hela den beige inredningen som satt i min 240 GL -84. Lagade dessutom elslingorna i förarstolen. Stolklädseln kördes i tvättmaskinen och blev som ny.
* När inredningen var ur passade jag på att byta värmefläktmotorn och installera centrallås.
* Bytt bakljus till 82:ans smala modell med dimbakljus.
* Motorvärmare och extraljus installerades.
* Koffertluckan byttes, originalluckan hade ett 1/2 cm tjockt lager spackel som spruckit och det såg riktigt hemskt ut.
* Vindrutetorkarmekaniken är från -84, den nyare versionen har bättre torkararmar.
* Servostyrning monterades, och nya fjäderskålar och nya stötdämpare fram.
Efter 2 vägsaltade vintrar började det uppstå stora rostbubblor i lacken överallt på bilen. Dessutom råkade bilen ut för närkontakt med ett dike under vintern, så vänster bakskärm och framskärm bucklades. Det, och andra fel som att bakaxeln var slut (tjutande missljud), att det var en massa rosthål i kofferten, att tanken läckte, att alla bakaxelbussningar var slut, och all rost överallt annars, övertygade mig om att det var för mycket jobb att laga upp den. Motvilligt bestämde jag mig för att skrota bilen.
Jag rensade hela 240:n på delar. Allt som inte var rostigt eller defekt skruvades bort och sparades. Endast ett tomt, rostigt skal återstod som kördes till skroten. Där fick jag 1000 kr i skrotningspremie för en i stort sett tom, rostig kaross. Inte dumt. Fick bilen gratis, brukade den dagligen i 1,5 år, fick massor av reservdelar och så betalt för att bli av med resterna. R.I.P.
240 fakta i tabellform
Bil: Volvo 244 GL 1980. Modellkod 244-410-3221.
Kaross: I originalutförande.
Rostlagad av någon tidigare ägare, som även lackat om bilen. Bakljus från 82 med dimbakljus.
Motor: B21A. Pierburg-förgasare från B23 (med B21 nål) och varmstartventil.
Effekt: 102 hk/168 Nm.
Bensinförbrukning: C:a 0,9 l/mil vid blandad körning.
Växellåda: M46 4-växlad + överväxel.
Overdrivemanöverering ombyggd till tryckknapp och relä.
Lack: "Nougat metallic", färgkod 144.
Fälgar & däck: 240 Turbo-fälgar på bilderna.
Inredning: Bytt från brun till beige. Allt utom instrumentpanelen är från -84 års modell. Nackstöd bak, solgardiner i bakrutan.
Utrustning: Taklucka, C-lås, servostyrning, drag, extraljus, el-öppnad koffertlucka, motorvärmare, fungerande stolvärme.
Stereo: Volvo Sound dörrhögtalare och Sound Barrier 6x9" i hatthyllan.
Mätarställning: 33 016 mil.
Antal ägare: 8 st.
Framtidsplaner: Skrotad.
Med husvagn på släp sommaren 2002. (Nu är båda bilarna på bilden skrotade.)
Jag äger också en SMV 10 "ägg" husvagn från 1964. Köpt för 800 kronor och är besiktigad!
Senast uppdaterad 04-05-20
